Vad menar vi med “klassisk musik”? Självklart kan man säga att det finns klassisk musik inom alla musikstilar. Men det man oftast menar med klassik musik är i den meningen som omfattar flera epoker som dominerats av europeiska kompositörer i många århundraden: från gregorianska sånger, via barocken till romantiken, som slutligen landat i vår moderna klassiska musik.
Man kan alltså säga att “klassisk musik” är europeisk eller västerländsk konstmusik från ca 1700 och framåt, som även innefattar underhållningsmusik så som romanser och konstsånger, men även folkmusik går att räkna till detta. Helt enkel kan man se det som en genre som har erkänt bestående konstnärligt och kulturellt värde och som anses speciellt värdefull för- och en del av ett kulturarv.
Men i snävare mening menar man med begreppet just det stora verken kopplade till de typiska epokerna för den klassiska musiken. Klassicismen, Barocken och “Wienklassicismen” inspirerad av Goethes och Friedrich Schillers definition av "Weimarklassicismen" försökte vissa musikskribenter under tidigt 1800-tal att inlemma Joseph Haydn, Wolfgang Amadeus Mozart och Ludwig van Beethoven verk i en "wienklassicism". När det gäller komposition innebär detta att vända sig bort från figurerad bas och kontrapunktens dominans mot en tydligare avgränsning av melodi och ackompanjemang. Många formativa musikgenrer som symfonin eller stråkkvartetten uppstod under den "klassiska" tiden. Dessutom flyttade musiklivet mer och mer från den kyrkliga sfären till den borgerliga allmänheten.
I forntida Rom betecknade man någon som en “classicus” då man var en medborgare i den högsta skatteklassen. Det var alltså något exemplariskt och eftersträvansvärt att vara. Nu mer blir man knappast betraktad som “klassik” under sin levnadstid, utan får snällt vänta på att tiden har sin gång.
/ Svenska 
Österrike
Schweiz
Nederländerna
Belgien
Frankrike
Spanien
Polen
Italien
Sverige
Portugal
Tjeckien
Internationellt (över hela världen)